17 år

Nu är jag alltså 17 år. Jag fyllde det igår, men hann inte skriva något då, så jag gör det nu istället.





Jag hade jätteroligt och det var mysigt att fira födelsedag. Den sista bilden är en pärm som min mormor hade satt ihop, den innehåller de flesta av de teaterpjäser som jag har varit med i (som det har stått något om i tidning el. liknande).

Sedan fick jag även min bok, alltså, min bok. Det känns jätteroligt. Här kan du titta på den. Den heter Jag räknar inte längre dagar.

"Vi är inga människor, vi är beslut."

Skulle åkt på teaterläger för personer med diagnos (...inom autismspektrumet om jag inte minns fel), men tyvärr - avslag. Ett teaterläger är tydligen samma sak som ett läger ute på landet. Tänk att det finns människor som beslutar om andra människors liv, hur det ska bli. Ska det beviljas eller blir det ett avslag? Jag hade hoppats på att få åka på det lägret, träffa andra med diagnos(er), men kanske blir det någon annan gång? Det är en ny dag imorgon, nya möjligheter.

"Vi är inga människor, vi är beslut", så sa mamma för en stund sedan. Kanske har hon rätt, på sätt och vis. Jag förstår vad hon menar. Vissa tänker med hjärnan mer än de känner med hjärtat, antar jag.

Längesedan nu

Det var längesedan som jag skrev någonting, men nu tänkte jag åtminstone göra någon slags uppdatering.

Snart är det sommarlov, bara två veckor kvar (om man inte räknar med den här) om jag inte minns fel. Jag slutar 9:an vilket känns både spännande men också tråkigt, att inte komma tillbaks till samma skola efter sommarlovet. Det ska dock bli skönt med ledighet, känns som att det har varit otroligt mycket prov, läxor, redovisningar, inlämningar och allt vad det är, nu i slutet.

Egentligen har jag sett rätt många filmer och läst några böcker som jag borde tipsa om, tror jag ska göra det någon gång. Jag kommer förmodligen att ha mer tid till att skriva recensioner eller bara lite om vad som händer om dagarna när skolan är slut, längtar!


Källa.

Tal inför klassen, det här med diagnoser...

Idag hade jag ett litet tal inför klassen, det skulle vara ett informerande tal. Mitt informerande tal handlade om hur det är att vara för tidigt född, följder av det, men idag osv.

Det var rätt så nervöst när jag gick upp, men jag kände att jag ville bli klar med det, nu när jag har allt så färskt i minnet. Det kändes rätt bra när jag väl stod där, men jag trodde inte riktigt att det var så bra som mina klasskompisar säger att det var... De sa att det var gripande och att det var modigt av mig att berätta så ärligt om mig själv, mina diagnoser (som jag förmodligen inte hade haft om jag inte föddes så tidigt som jag gjorde) och allt.

Jag har ju ändå gått med mina klasskompisar i fyra år eller vad det blir nu, så det kändes bra att berätta om mig själv (de flesta vet inte så mycket om mig). Jag hoppas och tror att i alla fall några av dem tänkte efter lite om det här med diagnoser - det är ju inte så ovanligt att folk har förutfattade meningar om olika funktionsnedsättningar och liknande. Olika diagnoser visar sig ju på så olika sätt för olika människor.

Julen... redan?

Det känns faktiskt inte som att jag har haft tid att längta efter julen sådär jättemycket. Tänk att det bara är fyra dagar kvar, det är ju knappt något alls! Men nu är det ju äntligen jullov, så nu får jag lite tid att längta. Innan skolan slutade så var det mycket prov och sådant som skulle fixas, men nu när det är jullov så är det ju enklare att längta. Det är skönt att få ta det lite lugnt också såhär innan jul, och få känna den mysiga julstämningen (jag har ju nästan missat den pga. allt i skolan). Jag får ta igen den nu på ledigheten istället.

Nu när klockan blir 20:00 så ska jag sätta mig och titta på Svenska hjältar-galan, brukar titta på den varje år men i år höll jag nästan på att glömma bort det... men ja, det ser jag fram emot. Det är så roligt att få se personer som gör skillnad och goda gärningar, jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på det.


Källa.

Lite om känslor och diktande

Känslor kan vara jobbiga ibland, eller helt enkelt bara för mycket. Då brukar jag försöka "skriva av mig" mina känslor, så kanske de blir lite mindre sedan. Om inte, så blir de i alla fall inte lika jobbiga. Jag brukar skriva av mig mina känslor i dikter, och det funkar rätt bra för mig. Det gör jag på dikta.se, där man även kan läsa och kommentera andras dikter (en sida som jag rekommenderar starkt till er som gillar att dikta, eller att skriva i största allmänhet).


Källa.

Hemma

Efter en helg med ganska mycket känslor så är jag hemma igen. Laddar inför den inte så vanliga veckan i skolan och försöker att ta det lugnt. Det är ju söndag - sista lediga dagen innan skolan börjar. Idag har det varit mysigt, igår var lite kaos, men överlag har det varit rätt bra.

Förutom att ta det lugnt så hade jag tänkt att titta på X Factor på 4:an klockan 8 ikväll. Då myser jag ner mig i soffan i vardagsrummet. Sedan är det bara att vänta på måndagen.
Idag har jag besökt Stockhultsgårdens tebod, riktigt mysigt! Blev en lagom dagsutflykt, rätt skönt efter lördagen.

Kaosdag

Det har varit något av en kaosdag idag. Men det är skönt att hösten äntligen är påväg!


Källa.