Idag hade jag ett litet tal inför klassen, det skulle vara ett informerande tal. Mitt informerande tal handlade om hur det är att vara för tidigt född, följder av det, men idag osv.
Det var rätt så nervöst när jag gick upp, men jag kände att jag ville bli klar med det, nu när jag har allt så färskt i minnet. Det kändes rätt bra när jag väl stod där, men jag trodde inte riktigt att det var så bra som mina klasskompisar säger att det var... De sa att det var gripande och att det var modigt av mig att berätta så ärligt om mig själv, mina diagnoser (som jag förmodligen inte hade haft om jag inte föddes så tidigt som jag gjorde) och allt.
Jag har ju ändå gått med mina klasskompisar i fyra år eller vad det blir nu, så det kändes bra att berätta om mig själv (de flesta vet inte så mycket om mig). Jag hoppas och tror att i alla fall några av dem tänkte efter lite om det här med diagnoser - det är ju inte så ovanligt att folk har förutfattade meningar om olika funktionsnedsättningar och liknande. Olika diagnoser visar sig ju på så olika sätt för olika människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar