Förr eller senare exploderar jag

Filmens titel: Förr eller senare exploderar jag

Regissör: Josh Boone

Utgivningsår: 2014

Källa.

 

Handling

Det handlar om två ungdomar, Hazel (Shailene Woodley) och Gus (Ansel Elgort). De är båda sjuka i olika sorters cancer (som det står, det är "en helt sjuk kärlekshistoria"). Hazels föräldrar vill att hon ska träffa nya vänner, och det resulterar i att Hazel och Gus träffas i en stödgrupp. Filmen är egentligen från Hazels synvinkel, hennes relation med Gus och de omkring henne.

Karaktärer

 

Hazel är en, upplever jag, ganska rättfram som person. Hon vill att folk ska veta sanningen, och inte att den ska vara inlindad på något sätt. Hon är rak. Gus däremot är lättare på något sätt. Det känns som om han mer tar saker som de kommer, och tror mer på saker än Hazel. Han är helt enkelt mer optimistisk än henne, skulle man kunna säga. Det känns så i alla fall, om man jämför deras attityder gentemot livet.

Jag gillar Hazels uppriktighet, men det finns även något charmigt med Gus. På ett sätt irriterar han mig, men det positiva väger helt klart över det negativa. Hazel och Gus är egentligen ganska olika som personer, men de kompletterar varandra på ett bra sätt. Det känns som att de har mycket att lära av varandra. De är båda väldigt härliga med väldigt egna personligheter.

Omdöme

"Förr eller senare exploderar jag" är en stark film. Den tar upp kärlek, rädslor och en massa känslor som finns hos alla någon gång. Samtidigt som den tar upp en del svåra saker så gör den det på ett väldigt fint sätt. Tack vare de två huvudpersonernas olika sätt att se på livet så får man se lite av varje. Soundtracket (musiken som spelas ibland i filmer, som bakgrundsmusik) är helt underbar. Den passar väldigt bra till filmen. Allt passar väldigt bra ihop, om man säger så.

Rekommendation
 

Jag rekommenderar den här filmen till i stort sätt alla. Det är en stark film som jag tycker att alla borde se. Kanske inte de minsta, det är ju trots allt en ungdomsfilm (fast vuxna ska absolut även se den). Om jag skulle säga någon ålder så skulle det nog vara 11 och uppåt, kanske. Alla som kan borde i alla fall se filmen - den är underbar.

En oväntad vänskap

Filmens titel: En oväntad vänskap

Regissör: Olivier Nakache, Eric Toledano

Utgivningsår: 2011

Källa.

 

Handling

Det handlar om Philippe, en man som är förlamad från axlarna och nedåt, och hans assistent Driss. Från början är inte Driss Philippes assistent, utan han kommer dit på en anställningsintervju. Egentligen är han bara där för att få ett papper påskrivet som säger att han har varit på intervjun, och han verkar inte vara särskilt intresserad av att verkligen bli Philippes assistent. Men Philippe låter honom prova att jobba för honom, och bestämmer sig sedan för att anställa honom.

Karaktärer

Philippe och Driss är väldigt olika människor. De umgås på helt olika ställen med helt olika personer, och om inte Driss hade kommit till Philippes anställningsintervju så skulle de förmodligen aldrig ha träffats.

Philippe är en rik man som bor i ett stort, lyxigt hem i Paris. Han blev förlamad i en olycka och har sedan dess haft assistent, och han åker runt i en permobil. Hans föregående assistenter har inte stannat särskilt länge då de har tyckt att det har varit för svårt/jobbigt att ta hand om honom, så han tror inte att Driss kommer att klara sig särskilt länge heller.

Driss kommer från ett område med mycket bråk, men trots detta så har han vänner där. Han tar sig an Philippe med ett leende, trots att allt är väldigt nytt för honom. Att ta hand om Philippe visar sig vara svårare än vad Driss först trodde, men han tar sig an det och de blir vänner. Driss är optimistisk och omtänksam, men ibland kan jag känna att han är en aning för oseriös kring en del grejer... Philippe tycker nog att det är skönt att Driss är så, i och för sig.

Omdöme

"En oväntad vänskap" är en väldigt bra film, och den berörde mig. Det är en biografisk drama-komedi, vilket jag tycker är en bra kombination. Den berör och är emellanåt sorglig och så, men den får en ändå att skratta ibland, vilket gör att det blir en bra balansgång. Anledningen till att filmen är en biografisk drama-komedi är för att den är inspirerad av en verklig händelse. Jag gillar filmer och böcker som bygger på/är inspirerade av verkliga händelser, så det var ju roligt att den här filmen var det. De "riktiga" personerna är Philippe Pozzo di Borgo och hans assistent Abdel Sellou.

Rekommendation
 

Jag rekommenderar den här filmen till alla som vill se en film som berör, både med skratt och tårar. Jag tycker som sagt att de blandar humor och det där sorgsna/lite mer allvarliga grejerna på ett bra sätt så att det blir bra balans i det hela. Om jag skulle säga någon ålder så skulle det nog vara 15 och uppåt. Egentligen skulle nog alla kunna se den, eller ja, i alla fall vad gäller ungdomar och uppåt. Eftersom att det är en vuxen/ungdomsfilm så tror jag inte att den skulle passa till mindre barn. Men det är definitivt något som man ska gå och se.

Allt jag säger är sant

Bokens titel: Allt jag säger är sant
Författare: Lisa Bjärbo
Utgivningsår: 2012


Källa.

Handling

Det utspelar sig i nutid, och det handlar om Alicia, en 16-årig tjej som har börjat ettan på gymnasiet. Hon bestämmer sig, till allas förfäran, att hoppa av. Hon börjar istället att jobba på ett café, där hon träffar Isak, och hur hon tampas med sina oförstående föräldrar och sin bästa kompis Fanny, som inte heller verkar ha så stort förståelse för hennes beslut.

Karaktärer

Vi har Alicia, huvudpersonen. Det känns som om hon verkligen vill (och försöker) att vara vuxen, men ibland beter hon sig som en 3-åring, och därför irriterade jag mig på henne lite ibland. Hon vet verkligen vad hon vill, vilket för det mesta nog är bra, men det känns som om hon inte lyssnade så mycket på andra som hon kanske borde ha gjort. Sedan har vi Fanny, Alicias bästis. Hon har ju svårt att acceptera Alicias beslut (vilket är förståeligt), och jag förstår om hon blir sur på Alicia, eftersom att hon blir "ensam kvar", då de var bästa kompisar. Fanny känns lite mer stabil än Alicia, vilket jag tror är bra, att Alicia har någon som "jämnar ut det". Man skulle kunna säga att Fanny och Alicia kompletterar varandra rätt så bra. Sedan finns det en person till som jag tänkte nämna, nämligen Alicias mormor. Hon är en sådan där mormor som man läser om - en mysig mormor som försöker att hänga med, en sådan där som lika gärna skulle kunna vara 35 eller så. Jag kanske överdriver lite, men, ungefär så känns Alicias mormor. Alicia har en väldigt öppen relation till henne, och det gillar jag. Det känns nästan som om det skulle kunnat vara Alicias jämngamla kompis, trots att det är hennes mormor.

Omdöme

Jag tycker generellt att Lisa Bjärbo skriver bra böcker, lättlästa och man kan enkelt följa med i vad som händer. Det är en bra bok om man inte känner för att tänka så mycket själv, om man säger så. Det är en bra ungdomsbok som tar upp det här med att vara tonåring. Jag kan inte låta bli att le ibland, det finns humor i den samtidigt som det finns allvar, det är en bra blandning, inte för mycket och inte för lite. Det är en blandning av kärlek, humor och sorg, allt i en salig, men bra, blandning. Den visar hur viktigt det är med stöd från sina närstående, som vänner och familj, när man försöker klara sig själv. Lisa Bjärbos sätt att skriva gör att hela boken lyfter, känns det som. Hon använder sig av ett härligt språk.

Rekommendation

Jag skulle nog rekommendera den här boken till ungdomar, främst, eftersom att den riktar sig mest till ungdomar. Men vuxna kan säkert också känna igen sig i det, och med tanke på humorn som finns i den här boken så tror jag att både ungdomar och vuxna kan finna glädje i att läsa den.

Var är Alaska?

Bokens titel: Var är Alaska?
Författare: John Green
Utgivningsår: 2005


Källa.

Handling

Det utspelar sig i nutid på ett internat i Alabama, och det handlar om Miles, en kille som lämnar sitt liv på High School börjar på internatet Culver Creek. Där träffar han Alaska Young och Översten, två galna individer. Snart har hans liv förändrats helt.

Karaktärer

Kanske skulle man kunna säga att karaktärerna i boken är något överdrivna, eller så är de bara så de är. Jag tycker att det känns lätt att tycka väldigt mycket om alla karaktärerna i boken, men jag antar att det varierar från person till person. Alaska är dock min favorit, det känns som om hon verkligen levde för fullt, var impulsiv, påhittig osv. Hon var en sådan som lyser upp ens dag, känns det som. En sådan som man kan ringa när man inte har något att göra. Sedan har vi Miles, bokens huvudperson. Jag vet dock inte om jag har så mycket att säga om honom, men jag har nog aldrig träffat en kille som honom, eller, inte någon liknande någon av karaktärerna i boken, faktiskt... Jag tycker att han var lite försiktig ibland kanske, men det är förståeligt - att han gick med på Alaskas och Överstens alla upptåg är beundransvärt. Han verkar som en bra kille, helt enkelt.

Omdöme

"Var är Alaska?" är en lättläst men känslosam bok, och jag blev positivt överraskad av den. Jag trodde att det skulle vara en sådan där "vanlig ungdomsbok" (vad det nu är för något), men det visade sig vara en riktig sidvändare som dessutom var riktigt tänkvärd. Medan jag läste boken blev jag väldigt nyfiken på vem Alaska egentligen var, det kändes svårt att riktigt få ett grepp om vem hon var - vilket får mig att undra, nu efter att ha läst boken, om den kanske egentligen borde ha hetat "Vem är Alaska?" istället. Det är en av de bästa böckerna jag har läst, dels för att den är så lättläst (vilket i det här fallet är ett plus, tycker jag, det är skönt att kunna läsa en kortare bok men som ändå lyckas förmedla budskapet på ett så bra sätt) men också för att den fick plats med så mycket på så få sidor. I en del böcker har jag svårt att sätta fingret på vad budskapet egentligen är, men i "Var är Alaska?" går det inte att missa. En väldigt bra bok, tänkvärd och berörande med ett klockrent budskap trots sina få sidor.

Rekommendation

Jag skulle rekommendera den här boken till ungdomar och vuxna som är ute efter något tänkvärt och berörande, men som levereras på relativt få sidor.