"Vi är inga människor, vi är beslut."

Skulle åkt på teaterläger för personer med diagnos (...inom autismspektrumet om jag inte minns fel), men tyvärr - avslag. Ett teaterläger är tydligen samma sak som ett läger ute på landet. Tänk att det finns människor som beslutar om andra människors liv, hur det ska bli. Ska det beviljas eller blir det ett avslag? Jag hade hoppats på att få åka på det lägret, träffa andra med diagnos(er), men kanske blir det någon annan gång? Det är en ny dag imorgon, nya möjligheter.

"Vi är inga människor, vi är beslut", så sa mamma för en stund sedan. Kanske har hon rätt, på sätt och vis. Jag förstår vad hon menar. Vissa tänker med hjärnan mer än de känner med hjärtat, antar jag.