"Vi är inga människor, vi är beslut."

Skulle åkt på teaterläger för personer med diagnos (...inom autismspektrumet om jag inte minns fel), men tyvärr - avslag. Ett teaterläger är tydligen samma sak som ett läger ute på landet. Tänk att det finns människor som beslutar om andra människors liv, hur det ska bli. Ska det beviljas eller blir det ett avslag? Jag hade hoppats på att få åka på det lägret, träffa andra med diagnos(er), men kanske blir det någon annan gång? Det är en ny dag imorgon, nya möjligheter.

"Vi är inga människor, vi är beslut", så sa mamma för en stund sedan. Kanske har hon rätt, på sätt och vis. Jag förstår vad hon menar. Vissa tänker med hjärnan mer än de känner med hjärtat, antar jag.

Trampat i en båt

Idag har jag varit ute och åkt trampbåt (för första gången) tillsammans med mamma och hennes kompis. Det var mysigt och trevligt.

En stor båt som vi passerade.

Mina vackra skor och en bit av vattnet.


 

 

20130604

 

Källa.

Längesedan nu

Det var längesedan som jag skrev någonting, men nu tänkte jag åtminstone göra någon slags uppdatering.

Snart är det sommarlov, bara två veckor kvar (om man inte räknar med den här) om jag inte minns fel. Jag slutar 9:an vilket känns både spännande men också tråkigt, att inte komma tillbaks till samma skola efter sommarlovet. Det ska dock bli skönt med ledighet, känns som att det har varit otroligt mycket prov, läxor, redovisningar, inlämningar och allt vad det är, nu i slutet.

Egentligen har jag sett rätt många filmer och läst några böcker som jag borde tipsa om, tror jag ska göra det någon gång. Jag kommer förmodligen att ha mer tid till att skriva recensioner eller bara lite om vad som händer om dagarna när skolan är slut, längtar!


Källa.

20130510

Källa.

Vårmuffins

Källa.

På den här bloggen finns en beskrivning av hur man gör sådana cupcakes som på bilden ovanför (källan leder direkt till sidan).

Tal inför klassen, det här med diagnoser...

Idag hade jag ett litet tal inför klassen, det skulle vara ett informerande tal. Mitt informerande tal handlade om hur det är att vara för tidigt född, följder av det, men idag osv.

Det var rätt så nervöst när jag gick upp, men jag kände att jag ville bli klar med det, nu när jag har allt så färskt i minnet. Det kändes rätt bra när jag väl stod där, men jag trodde inte riktigt att det var så bra som mina klasskompisar säger att det var... De sa att det var gripande och att det var modigt av mig att berätta så ärligt om mig själv, mina diagnoser (som jag förmodligen inte hade haft om jag inte föddes så tidigt som jag gjorde) och allt.

Jag har ju ändå gått med mina klasskompisar i fyra år eller vad det blir nu, så det kändes bra att berätta om mig själv (de flesta vet inte så mycket om mig). Jag hoppas och tror att i alla fall några av dem tänkte efter lite om det här med diagnoser - det är ju inte så ovanligt att folk har förutfattade meningar om olika funktionsnedsättningar och liknande. Olika diagnoser visar sig ju på så olika sätt för olika människor.