Din hand är varm, men kall på samma gång. Dina ögon är tomma, jag kan
inte se vad det är som döljer sig där bakom. Jag ser inte orden, och
jag kan inte heller höra dem. Det är tyst, som om alla ljud har flytt,
och morgondagen verkar inte vilja komma. Jag vill ha dig kvar, men din
hand vill släppa taget. Jag får inget svar, din hand glider iväg och
dina ögon är lika tomma som förut. Jag får inget svar på min fråga, på
frågan som är tystare än vad dina ögon någonsin kan bli. Jag får inget
svar, för dina ord är lika tomma som din hand är kall. Snart försvinner
även orden som gav mig styrkan att fortsätta, snart försvinner allt som
var du. Snart finns bara frosten kvar, frosten efter din kalla hand som
jag vägrar att släppa. Jag vill inte släppa dig, även om du fryser till
is, för jag behöver dig. Jag vill hålla din hand för alltid, jag vill få
svar, men får inget. Inga svar, ingenting. Det är lika tomt som förut,
och din hand är varm, men kall på samma gång. Jag vill se den värmen i
dina ögon, men snart blir dina ögon lika kalla som din hand, och snart
finns bara frosten kvar. Jag vet att jag måste släppa, att jag inte kan
hålla din hand för alltid, snart försvinner den. Jag står ensam kvar när
du är borta, när bara frosten finns kvar står jag ensam kvar och tittar
efter dig. Trots att jag inte kan se dig så är du lika kall som alltid.
Jag stirrar in i mörkret och försöker att se dig. Jag försöker att se
det som är borta, jag försöker att hitta dig trots att jag vet att du
försvann för länge sedan. Trots att jag vet att du aldrig kommer att
komma tillbaks, så kan jag inte sluta att leta. Snart är jag ensam i
mörket, och jag tvingar mig själv att fortsätta leta, trots att jag vet
att jag aldrig kommer att hitta dig. Jag ser inget av det som en gång
var, för det som en gång var försvann för länge sedan. Jag stirrar in i
mörkret och vägrar att ge upp, jag letar tills jag inte längre orkar
andas, jag letar tills mörkret har letat sig in i mina ögon och jag inte
ens kan se mina fingrar. Mina andetag försvinner med mörkret där jag
envist letar efter dig, och snart inser jag att jag är lika ensam som
innan jag släppte din hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar