Filmens titel: En oväntad vänskap
Regissör: Olivier Nakache, Eric Toledano
Utgivningsår: 2011
Handling
Det handlar om Philippe, en man som är förlamad från axlarna och nedåt, och hans assistent Driss. Från början är inte Driss Philippes assistent, utan han kommer dit på en anställningsintervju. Egentligen är han bara där för att få ett papper påskrivet som säger att han har varit på intervjun, och han verkar inte vara särskilt intresserad av att verkligen bli Philippes assistent. Men Philippe låter honom prova att jobba för honom, och bestämmer sig sedan för att anställa honom.
Karaktärer
Philippe och Driss är väldigt olika människor. De umgås på helt olika ställen med helt olika personer, och om inte Driss hade kommit till Philippes anställningsintervju så skulle de förmodligen aldrig ha träffats.
Philippe är en rik man som bor i ett stort, lyxigt hem i Paris. Han blev förlamad i en olycka och har sedan dess haft assistent, och han åker runt i en permobil. Hans föregående assistenter har inte stannat särskilt länge då de har tyckt att det har varit för svårt/jobbigt att ta hand om honom, så han tror inte att Driss kommer att klara sig särskilt länge heller.
Driss kommer från ett område med mycket bråk, men trots detta så har han vänner där. Han tar sig an Philippe med ett leende, trots att allt är väldigt nytt för honom. Att ta hand om Philippe visar sig vara svårare än vad Driss först trodde, men han tar sig an det och de blir vänner. Driss är optimistisk och omtänksam, men ibland kan jag känna att han är en aning för oseriös kring en del grejer... Philippe tycker nog att det är skönt att Driss är så, i och för sig.
Omdöme
"En oväntad vänskap" är en väldigt bra film, och den berörde mig. Det är en biografisk drama-komedi, vilket jag tycker är en bra kombination. Den berör och är emellanåt sorglig och så, men den får en ändå att skratta ibland, vilket gör att det blir en bra balansgång. Anledningen till att filmen är en
biografisk drama-komedi är för att den är inspirerad av en verklig händelse. Jag gillar filmer och böcker som bygger på/är inspirerade av verkliga händelser, så det var ju roligt att den här filmen var det. De "riktiga" personerna är
Philippe Pozzo di Borgo och hans assistent
Abdel Sellou.
Rekommendation
Jag rekommenderar den här filmen till alla som vill se en film som berör, både med skratt och tårar. Jag tycker som sagt att de blandar humor och det där sorgsna/lite mer allvarliga grejerna på ett bra sätt så att det blir bra balans i det hela. Om jag skulle säga någon ålder så skulle det nog vara 15 och uppåt. Egentligen skulle nog alla kunna se den, eller ja, i alla fall vad gäller ungdomar och uppåt. Eftersom att det är en vuxen/ungdomsfilm så tror jag inte att den skulle passa till mindre barn. Men det är definitivt något som man ska gå och se.
