Hittade en gammal text som jag skrev i augusti 2012. Här är den:
Tårarna sprutar men ingen kommer. Orden letar sig in och förstör mig inifrån och ut. Jag är ensam i min ensamhet och vill lätta ångesten, bara för en stund, men jag vet att jag skulle ångra mig. Jag försöker tänka att jag är stark, att jag klarar det här, trots att jag egentligen bara vill göra det där som jag kommer att ångra så mycket. Jag glömmer bort att andas, kan inte andas, vill inte andas. Vill bara lätta ångesten, bara för en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar